Gårdagens inlägg om 112-samtal via Twitter får nu en fortsättning efter en kort twitter-intervju med avsändaren. Bakgrunden är ett inlägg på Twitter adresserat till Göteborgs-polisen gällande en medvetslös yngling.
Jag kände mig tvungen att fråga om hur det kom sig att han mitt i natten hellre skickar ett meddelande via Twitter till polisen om en upphittad medvetslös person istället för att ringa 112. Här är svaret.
Betydelsen av agerandet vill jag inte säga allt för mycket om, men jag gärna hört era kommentarer och åsikter om detta. Hur skall man ställa sig till rollen social media spelar i detta sammanhang samt polisens och andra organisationers ansvar via sin medverkan på social media. Vilken nytta gör egentligen en tweet idag, och hur ställer det sig mot föreställning delar av allmänheten har om möjlig nytta.
Fredrik Bergstrand's Weblog 
Oavsett det (o?)vettiga i detta agerande så är ju detta en väldigt intressant händelse, som jag ändå inte torde vara första gången. En hel del SOS-appar finns också. Ett fenomen? Ett skifte? När blir social media det _enda_ sättet att meddela omvärlden om vad som helst? För vissa människor i alla fall. Det finns också ett bra gäng som struntar i att göra något alls. Vi är alla olika människor. Det är i högsta grad ett allmänt samhällsproblem.
Om jag visste att SOS bevakade twitter hela tiden och svarade vilken åtgärd de vidtar skulle det vara ok tycker jag, om inte, är det alldeles för stor risk. Ponera att ingen ser meddelandet direkt och killen dör, vilket ansvar har man då? Stort antar jag. Nej, man ska ringa och komma fram. Prata med någon som kan säga vad man kan göra själv i väntan på ambulans. Vi får helt enkelt inte ta såna här risker med andras liv.